Smita är en tik som vi tog hem för att hjälpa till att omplacera på grund av ändrade förutsättningar för den gamla ägaren. Tillsammans med hennes förra ägare hade vi då redan sedan valpstadiet diskuterat möjligheten att låna henne för en kull då vi tyckte att hon hade det där lilla extra. Smita hade innan hon kom tillbaka till oss tävlat appellklass, lydnadsklass 2 och agility med bra framgång. Väl hemma insåg vi att det inte fanns en chans att omplacera Smita då hon uppvisade alla de drag vi verkligen uppskattar hos en hund. Förutom att vara en alldeles naturlig spårhund (husse blir grön av avund.. och då har han ändå Diesel) så har hon ett fantastiskt föremålsintresse, bra gripande och ett fokus i arbetet som gör att det är en ren fröjd att jobba med henne. Smita är självmotiverad i arbetet och är om man vill ta till externa belöningar mycket lätt att belöna med både föremål och mat. Hon har en " av och på - knapp" som är utmärkt precis som sin mamma, mormor och morfar och vi är glada att se att målmedveten avel faktiskt lönar sig. Förutom det är hon naturligtvis social med både folk och hundar.

Cookie
 

är vår lilla "fläcktyfus" som mest ställer till oreda och busar så här långt. Men- träningen har påbörjats och mer info kommer.

Smilla

   ...... ALDRIG GLÖMDA .....  

Under 2009 och 2010  har vi mist flera av våra gamla hundvänner.  Tam blev 15,  Toxsy blev ganska prexis 14 år och Mickey och Windy blev strax under resp. strax över 12 år. För oss som haft schäfrar och andra raser som har varit gamla vid 8-9 år har det varit fantastiskt att uppleva hur sunda och friska dessa hundar är högt upp i åldrarna.

Diesel var en hund med mycket livsglädje och fart och med en hel del egen vilja. Han var totalt orädd för nya miljöer och företeelser och tyckte om människor och andra hundar. Trots att hans vakna och alerta attityd ibland fick andra hundar att utmana honom så svarade han sällan upp utan ignorerade det. Däremot hade han sin integritet så när tikarna t.ex blev för tuffa i sina lekar så sa han ifrån. Han hade ett mycket stort föremålsintresse, ett bra gripande och mängder av kamplust. Ju större desto bättre tyckte Diesel. Där Diesel var, där gick det undan och även om han var en "handfull" så var han den hund som alla besökare fastnade för. Förmodligen berodde det på att hans livsglädje smittade av sig, och ingen gick oberörd av hans uttryck. Mer än en gång fick husse på tävlingsbanan höra att det var roligt att se en hund med en så positiv attityd.

Utan tvekan var Diesel husses hund och tillsammans med Stig tränade han framförallt bruks (spår) med allt som ingår där. Diesel vallade även en del och visade en hel del naturliga instinkter och hjälpte på ett mer självlärt sätt till med fåren, men då husse ville fokusera på brukset fick vallningen stå åt sidan.  Tyvärr lämnade Diesel oss hastigt och alldeles för tidigt under sommaren 2010.   Diesels stamtavla

Diesel

Tam har gett oss tre fantastiska kullar med friska och sunda valpar som i sin tur har lämnat arbetsdugliga och bra hundar i kommande generationer. Mycket bättre kan det inte blir. Tam har trots att vi inte fokuserar på korning som avelsutvärdering ett korningsdiplom och har dessutom fått SKK:s bruksavelspris samt starkt bidragit till kennelns första bruksuppfödarpris.

 

Tam och barnbarnet Cookie.
ibland svårt att veta vem som är yngst.

Toxsy var vår första Aussien och självklart var det han som fick oss att vilja ha fler. Han var en stor personlighet som de flesta fastnade för. Bortskämd som få och lyckades alltid med det han föresatt sig när det gällde mat, oavsett om det handlade om att stjäla eller tigga. En riktig "pratkvarn" som hade förmåga att uttrycka sina önskemål och krav på ett ibland ganska högljutt och envist sätt om han inte blev stoppad. Att kunna hälsa formad som ett C, med en sko i munnen och svansen viftande i närheten av nosen, låtande som en säl var bara en av hans egenheter. En sak är säkert - man hade inte en tråkig minut med den hunden i huset.  

Men han kunde mer än att bete sig som en stolle! Toxsy var den första Aussien i Norden både att bli uppflyttad i elitklass (rapport) samt att bli brukschampion. Han var brukschampion i rapport och hade cert i spår. Toxsy tränade viltspår, lite sök och han sprang gärna före och hjälpte till och drog vid skidåkning. Med andra ord- en bevisat mångsidig hund!! Däremot var vallning inget för Toxsy. Han gick   en vallningskurs och vallade en del med goda vänner som tyckte att det såg lovande ut men vår åsikt var att det inte räckte till. Toxsy föredrog att se får som presumtiv mat, men de skulle då vara tillagade och gärna via "självservering" ... för han var en obotlig tjuv.  Toxsy lever kvar i mångas minnen.
Toxsys stamtavla

Toxsy 11 år

Mickey kom till oss från USA som 2-åring. I bagaget hade han med sig en CGC- titel (grundläggande lydnad). Sedan dess har vi tränat och tävlat en del lydnad och bruks med honom, han har LP i klass II och har startat i lägre rapport.

Men huvudsakligen har Mickey varit den som lärt oss mer om vallning och vallningsträning med Aussies. Han var den hund vi använde i arbetet med fåren, förutom det har han vallat en del ankor och nöt och visat att han klarar av även det vi ber honom om där. Mickey var social med folk och hundar och han gjorde en ovärderligenlig insats när det gäller att socialisera våra valpar och unghundar som hälsade på. Vår uppfattning är Mickey var mycket god representant för vad man menar när man säger att en Aussie ska vara en "verstatile companion".  Mickeys stamtavla                

Mickey

var vår andra Aussie som kom efter Toxsy och den hund som egentligen fick oss att inse vad en Aussie kan och ska vara. Windy är en kombination av Mistretta på pappasidan och Fairoaks på mammasidan genom F.SamiJo, en helsyster till Tam. Tyvärr visade sig Windy ha en etta på ena höften varför hon inte har använts i avel men trots det har hon varit en viktig faktor för vår inställning till vad en Aussie ska vara. Windy var en totalt orädd och mycket självsäker Aussie men samtidigt med en stor samarbetsförmåga. Hon visade den där lilla extra kraften som behövs när det tog emot. Där Toxsy kunde tappa modet och behöva lite extra motivation där tog Windy i lite extra av sig självt och ökade tempo och intensitet. För henne var det allt eller inget. Några bestående minnen är när vi tävlade lägre klass i Nyköping och kom av plan med 10 på läggande under gång och apportering och gamla erfarna bruksmänniskor frågade "hur 17 vi fått till det läggandet och den apporteringen". Det hade vi inte... det var Windys naturliga beteende. Blir man ombedd att lägga sig eller hämta något satsar man för fullt. Likaså när vi kom hem och hade blivit uppflyttade och började fundera på hur det skulle gå med tungapporten som varit en sådant problem för Toxsy (25kg). Windy vägde 16 och skulle alltså bära 25% av sin egen vikt i munnen. Så jag var tvungen att testa. Vi började med 2-kilosapporten.... som Windy galopperade ut, tog i farten och galopperade tillbaka med som om det var en vanlig träapport. Så jag tog och gjorde det man naturligtvis inte ska göra.... jag chansade på 4 kilos för att jag var så nyfiken. Windy galopperade ut.. grep apporten..men var inte beredd på tyngden och fick stanna till ... slängde en blick på mig som för att fråga.. och när jag uppmuntrade henne med ett .."Apporten!" så grep hon den  OCH gjorde sitt bästa för att hitta balansen medan hon försökte galoppera tillbaka. Gången därpå fixade hon det utan problem .DET var Windy i ett nötskal.

Sista åren bodde Windy hos familjen Ahlin där hon var en övertygande boss över Robban (W.Rockin' Robin) och de hundar som familjen tog hand om och hjälpte till att omplacera via en hundorganisation. Tack till er för att ni gav Windy så bra år. 

• läs mer om hundarna vi minns.....

ALLTSÅ HALLÅÅ!!
Det är en dörr i vägen här ...


Sådärja.. ordningen återställd..
 

url:http://www.windedos.se/hundarna.htm
©Lena Stangvik 2007